Att vakna en morgon, alldeles för sent, och komma till insikten att allt är påväg bort. Allt som gör livet värt att leva, allt som gjorde varje dag bara lite ljusare inte kommer finnas kvar när sommaren är slut och helvetet börjar på riktigt.
Men det sägs ju att allt kommer finnas kvar. Allt kommer vänta. Fast det har ju sagts många gånger förut. Och på senare tid har det aldrig varit sant. Om det ens sagts. För mer än sällan har tänder bitits ihop, hårt framför tungor och ord och toner.
Tystnad är den värsta sortens lögn som finns.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar