Jag önskar att jag kunde skapa poesi. Något större, som andra kan njuta av. Komma till insikt på något sätt. Men jag har inga ord. Inga strofer eller versmått. Och framför allt inget viktigt att skriva. Bara korta stycken om bråkdelar i mitt liv. Pretentionism presenterat på ett högtravande, rättstavande och allmänt välformulerat vis, till ingens nytta eller nöje.
Men det verkar inte kunna hjälpas.
Idag var sista dagen i helvetet. I alla fall för den här stunden, i det här helvetet. Jag äntrar nästa på måndag, efter bara två dagar av skärseldsfrihet. Gå från den just passerade dåtiden av sömngång och golvvila och halvverklighet. Gå till klaustrofobi och kalla vatten. Till häxor och gift och monster som bränner och härjar. I skydd av solen ska jag begrava mig i böcker, noggrant undvikande mänskliga kontakters vampyrer.
Jag räknar redan dagarna tills jag släpps därifrån och finner min väg tillbaka till skärselden. Där trivs jag, om så bara för ett litet tag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar