söndag 31 oktober 2010
Eufemism när den är som värst...
Överdriven och uppgiven, och allmänt misslyckad. I alla fall för tillfället. Men nu finns både tid och rymd, hur otroligt det än låter. Och det verkar nästan som att hoppet, hur litet och obetydligt det än är, börjar skymta fram bakom förtvivlans mörka dimstråk. Det kanske blir av ändå...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)